SMart Café – Europas enda SM-Café (?)

Visst är Wien känt för sin kaffehuskultur, men Smart Café är ändå något alldeles extra. Redan utifrån anar man att det inte är en helt ordinär lokal. Inne i lokalen är svart den dominerande kulören; bardisk, stolar, bord… allt är svart. Övre delen av väggarna är däremot vittonade, och är behängda med piskor och andra SM-redskap, samt med bilder med fetish-motiv.

Gästerna ser i huvudsak ganska ”normala” ut, även om många av dem är klädda i helsvart och att läder är något som de flesta gillar att ta på sig. Vi har ingen dresscode utan det är tänkt att man skall kunna umgås otvunget, men naturligtvis går det bra att klä upp sig, särskilt fram på nattkröken, säger Mistress Alice, som driver lokalen tillsammans med sin dotter (!) Mistress Kinga.

Jag hade levt i ett SM-förhållande i 10 år, berättar hon. När min dotter var 18 år berättade jag för henne vad vi föräldrar pysslade med, hon visste det inte även om hon säkert anat något när hon ibland såg våra leksaker. Senare fick jag reda på att även hon höll på med SM, utan att jag känt till det… Hursomhelst så öppnade vi caféet den 15 september 1999, vi har alltså nyss haft 4-årsjubileum. Det firade vi med en stor fest som pågick till fram på morgonen.

Vi går en runda i lokalen. Ovanför baren hänger en TV på vilken BDSM-filmer hela tiden visas, och sen finns även en tidningshylla där vi har en massa SM- och fetish-magasin liggande, som gästerna kan läsa. Innanför bardelen finns ett rum där man kan sitta ner och äta, dricka och prata lite mer ostört än vid stå-borden i bardelen, sen finns en anslagstavla där man kan annonsera ut begagnade leksaker men som även kan användas för att söka kontakt med likasinnade. Det innersta, och största, rummet är däremot det som man verkligen inte förväntar sig att hitta på ett Wiener-café – nämligen ett ytterst välutrustat SM-lekrum! Här finns sträckbänk, kors, skampåle, piskbock, gynekologstol, bur…..I ett hörn står en korg med att antal olika spön, mattpiskare, rottingar och i ett annat finns ett skåp med klinikinstrument. Det går knappt att räkna upp allt, utan bilderna säger mycket mer…

Ja, lekrummet är vi stolta över fortsätter Mistress Alice, och det kostar heller inget att använda sig av det, men man får naturligtvis räkna med att en och annan gäst tittar på, men det brukar inte vara något problem. De som kommer hit vet hur man uppför sig i sådana sammanhang och vet de det inte brukar man lätt kunna få dem att förstå vad det handlar om, skrattar hon. Men har ni inte problem med folk som kommer bara för att stirra, undrar jag? Egentligen inte, man ser direkt när de kommer in genom dörren vad för ena det är, och de som inte passar in märker snabbt att de nog bör gå någon annanstans, säger hon. Lekrummet kan man förresten hyra om man vill ha avskildhet, det kostar då 8:- € per timme, det är ju inte dyrt och vi försöker se till att det inte är uthyrt för ofta, då skulle ju syftet med caféet gå förlorat. Just nu har ett par hyrt det, och man kan höra ett regelbundet klatschande ljud därifrån….

Men kan Ni verkligen leva på det här, undrar jag? Lokalerna är ju mycket större än vad som behövs för ett café, och även om hyrorna är lägre i Wien än i Stockholm så kostar det väl ändå en slant, och utrustningen i lokalen är väl knappast gratis. Dessutom har ni ju anställda som skall ha lön. Ja, jag har inte öppnat caféet för att bli rik på det utan för att jag gillar BDSM, säger Alice, och det går ihop så jag kan leva på det, men någon guldgruva är det som inte. De anställda är inte våra slavar utan får marknadsmässig lön, men jag kan väl erkänna att min personlige slav ställer upp och hjälper till ibland, säger hon leende.

Vi tittar på ett av borden i sittdelen. Detta har en bekant till mig tillverkat, säger Mistress Alice. Och bordet är verkligen speciellt – det är delbart på diagonalen och är försett med tre hål; två små nära hörnen och ett större mitt i bordsskivan. Perfekt för den som vill äta och dricka men ändå vill ha full tillgång till sin slav eller slavinna, tänker jag.

Just den kväll jag är där (den andra onsdagen i var månad) träffas en kvinnogrupp i sittdelen, då bör man hålla sig i baren eller i lekrummet. Organisationerna inom området brukar ofta träffas här, t.ex. Libertine. Fester arrangeras här också, och då är det naturligtvis dresscode och inträde. I övrigt är inträdet fritt, och priserna på mat och dryck är minst sagt humana. Vad sägs t.ex. om ett glas gott, österrikiskt öl, från fat, för 2,30 €, och en wienerschnitzel för 6,50 €? Det är inget man klagar på, särskilt med tanke på att portionerna, som vanligt i Österrike minsann är rikligt tilltagna. Varje maträtt serveras även på begäran med två rapp på baken med rottingen, men det får man läsa i det finstilta på menyn – risken är att efterfrågan skulle bli så stor att vi inte hinner med vårt jobb, skrattar hon.

Nu tar Mistress Alice fram ett långt skohorn av plåt, som med fördel kan användas till annat också – hennes slav Gerard har tydligen inte skött sig utan får dra ner sina byxor och lägga sig över en av stolarna i baren. Hans Mistress ger honom sedan 30 välriktade rapp med skohornet, det syns att hon kan sin sak. Slaven jämrar sig men tar tappert emot sitt straff, och tackar henne efteråt för att hon tar så väl hand om honom. Nu är det även dags att låta andra smaka på liknande behandling, och flera av gästerna får ta emot några hårda rapp….. det är verkligen tur att sängen på mitt hotell är så mjuk, annars hade man fått sova på magen….

Vad roligt att du ska skriva en artikel om oss, du måste skicka mig en kopia av den efteråt, säger Alice. Vi hade besök av två svenskor för någon månad sen, och de sa att de åkt till Wien enbart för två sakers skull: Café Sacher och SMart Café! De sa inte vilket de gillade bäst, men jag kan ju alltid våga mig på en kvalificerad gissning, säger hon och skrattar. Vi har även haft folk från Finland här, som skrivit en artikel om oss, flikar hon in. Jag förstår i och för sig inte finska, men har sett artikeln men tyvärr kommer jag inte ihåg vad tidningen heter. Du kommer väl hit de kommande dagarna också, frågar hon. Och naturligtvis gör jag det,ett lika trevligt café får man nog leta efter….

TV 2925 – oktober 2003

Artikel om SMart Café i Wien (Österrike) från ca 2003 - vissa uppgifter kan vara inaktuella, men caféet finns fortfarande!

Added 10 jun 07:40 Articles

You cannot see or post comments since you are not logged in.

🗁 Articles

🖶 Print Document ID 39074 ⚑ Report