Jag har varit kluven vad gäller att ”släcka” någon, alltså att applicera ett tryck över halsvenerna och på så sätt framkalla medvetslöshet. För den oinvigde kan jag meddela att medvetslöshet inträder efter bara några sekunder. Släpper man efter på trycket så återinträder medvetandet, och personen är efter ytterligare en liten stund, lika glad som vanligt...
Jag gillar maktkänslan i att framkalla medvetslöshet...
Jag har varit medveten om att detta har haft sina risker, men jag har inte närmare funderat över vilka riskerna är i samband med breathplay och medvetandelekar. Jag bestämde mig sålunda att ta reda på om det är nånting som jag vill ägna mig åt, och utsätta Katarina för, eller om det kanske är så att det innebär alltför stora risker för både henne och mig.
Vafan, vad är det värsta som kan hända? Att hon får lite ont i huvudet!? Det handlar ju bara om ett ögonblicks medvetslöshet, och det kan väl inte vara speciellt farligt?
Jag har använt halslås skarpt, på särskilt ilskna människor, och jag vet hur effektivt det är. Det finns små chanser att ta sig ur ett rätt applicerat halslås, och man har bara sekunder på sig innan man är medvetslös.
Men är det några risker förknippade med detta? Självklart, om man inte släpper, så dör man ju, men....
I bdsm är det vanligt att man ägnar sig åt olika sorter av breathplay. Att förhindra någon att andas tills denne är medvetslös, eller nästintill medvetslös. Av detta uppstår kickar. Så långt är väl alla överens. Syrebrist medför eufori, vilket bland annat praktiseras av ensamma män vid sk autoerotisk asfyxi, eller på ett enklare språk, strypsex med sig själv, så det måste väl vara nåt bra med syrebrist och sex?
Jo, det är sjukt skönt, men ju mer jag läste på om ämnet, desto osäkrare blev jag om jag ville utsätta Katarina för det här i fortsättningen. Det visar sig nämligen att det är långt ifrån ofarligt.
Låt mig förklara varför, men var speciellt noga med att förstå att jag beskriver hur mitt beslut mognat fram, och varför. Beslutet är grundat på mina egna, högst ovetenskapliga efterforskningar och mina egna slutsatser.
Jag lägger mig överhuvudtaget inte i hur andra utövar sex, men! om jag ska ägna mig åt strypsex, så tycker jag att jag vill veta vilka risker jag utsätter mig i allmänhet, och Katarina i synnerhet för.
För att ta reda på riskerna kring BP så har jag pratat med min kompis Rättsläkaren i första hand, och i andra hand så har jag sökt info på nätet. Jag har bara tagit del av nätinfo angående BP som är författad av människor med ingående medicinska kunskaper, såsom läkare, sjuksköterskor etc, etc. Jag har helt undvikit sidor med tyckare och tänkare med kunskaper om BP, men utan adekvata medicinska erfarenheter. Jag har försökt vara så källkritisk som bara är möjligt. Källkritik är bra!
Min vän rättsläkaren hävdar att breathplay helt enkelt är livsfarligt. Varinaten med att snörpa åt halsvenerna, därför att man kan förorsaka en hjärtattack. Min vän kom med en förklaring som jag inte begrep ett ord av, men när han lugnat sig lite berättade han att syrebrist i hjärnan kan förorsaka att pacemakerfunktionen i hjärtat skjuter av en massa extra laddningar,hjärtat slår allt snabbare, och detta kan i sin tur leda till ett tillstånd som heter förmaksflimmer.
Nåväl, det där sista är ett tillstånd som är ytterst svårt att häva, även om man ligger inlagd på en hjärtavdelning och redan är uppkopplad till en rad maskiner. Risken att dö av förmaksflimmer är alltså väldigt stor.
Kort och gott. Inte svårare än så.
Man kan genomföra massor av halsvenskompressioner, och det kan gå hur bra som helst väldigt länge, men risken för att man framkallar en hjärtattack blir mer överhängande ju mer man håller på. Omvänt så kan man ha en väldig otur, och trigga ett förmaksflimmer redan vid första breathplaysessionen...
Inte ens om man är oerhört erfaren av akutmedicin så kan man genom att känna på pulsen avgöra när en hjärtattack är nära förestående, och man kan omöjligt veta om medvetslösheten inträder till följd av en akut syrebrist i hjärnan, som är reversibel, eller om medvetslösheten inträder på grund av att personen man hanterar gått in i ett förmaksflimmer vilken är, typ, ireversibel...
Medvetslöshet är inte bara ett tillstånd, utan det är ett symptom, har jag fått lära mig. På vad, är ibland svårt att avgöra. Det är omöjligt att i förväg säga om syrebristen ska framkalla en svimning eller om den ska framkalla ett förmaksflimmer och därpå följande död.
Som ytterligare lök på laxen så löper två nerver genom halsen, från hjärnan in i brösthålan, till hjärtat och vidare ner i bukhålan. Nerverna heter Nervus Vagus och de styr bland annat hjärtfunktionerna, och Rättsläkare kunde berätta att om man trycker på de nerverna så kan de sluta sända signaler till hjärtat, och omedelbar död inträffa. Tjurigt!
Jaha, så långt riskerna med att framkalla medvetslöshet, eller när-medvetslöshet genom att klämma åt halsartärerna, men hur förhåller det sig då med att hålla för mun och näsa, och därigenom framkalla en lustfylld syrebrist. Det är något mer komplicerat.
Här har jag lärt mig att mitt blod normalt har en surhetsgrad (Ph) på 7,35-7,45.
Om man stryper syretillförseln, så kan inte kroppen göra sig av med överskottet av koldioxid, och det blir en syrauppbyggnad i blodet. I kroppens enskilda celler sker en snabb nedbrytning av glukos, som ger snabb energi och om syre finns tillgängligt, bidrar till att återställa syrabalansen. Om syre inte finns tillgängligt så omvandlas glukosen istället till mjölksyra, och syrahalten i blodet störtdyker ytterligare (Så här ser syracykeln ut för den som är intresserad : http://en.wikipedia.org/wiki/File:Citric_acid_cycle_with_aconitate_2.svg).
Ett Ph under 6,9 anses inte vara överlevnadsbart.(eller över Ph 7,8)
Genom att hindra lufttillförseln, genom att blockera luftvägarna, så leder det ofrånkomligen till ett syrafall i blodet, genom att man inte kan ventilera ut koldioxid,och blodets aciditet ökar. Genom att spjälka glukos till mjölksyra ökar aciditeten snabbare, blodets syrahalt ökar snabbt,och detta i sin tur kan utlösa ett förmaksflimmer.
Min vän, Rättsläkaren berättade:” Visst hade jag obduktionsfall där döden uppkom under sådana omständigheter. De klassades som mord, dråp, vållande till annans död eller olycksfall. Jag kan tänka mig att jag också missade sådana dödsorsaker, obduktionsfynden är hårfina.”
Jag tänker i mitt stilla sinne att det kanske är möjligt att det aktuella fallet i Umeå, där en tysk flicka avled, kan vara ett sånt fall, där man framkallat en hjärtattack under breathplay, men jag vet för lite för att egentligen kunna yttra mig, men jag måste ju kunna få fundera i de banorna....
Vad innebär då det här för mig.
Jooooo, jag har inte hittat en enda läkare, sjukskötare/sköterska eller annan person insatt i medicin och i den den mänskliga andningsapparaten, och dessutom vänligt inställda till bdsm, som säger att det finns riskfria sätt att syssla med breathplay. Tvärtom så avråder de flesta från detta...
Detta i sin tur har gjort att jag totalt ändrat inställning, och jag kommer aldrig någonsin att ägna mig åt att begränsa en annan människas andning eller syretillförsel, under bdsm. Riskerna är helt enkelt på tok för stora! Det kan gå bra hur länge som helst, men jag tror att det kommer sluta med att Katarina får en hjärtinfarkt och dör i mina armar, om jag bortser från riskerna... Jag kommer inte att kunna leva med kunskapen om att jag medvetet ignorerade riskerna kring breathplay, och att jag i så fall faktiskt dödade henne. Jag vill inte!
Rättsläget skulle också vara bekymmersamt för mig, och jag skulle antagligen bli åtalad för grovt vållande till annans död, allra minst...
Varför skriver jag det här? Därför att jag inser att mitt eget resonemang kring BP/strypsex varit felaktigt och farligt.
Jag har tänkt något i stil med:
–”Jag tror nog att det går bra om jag tar min gamla bil, häller ut all olja ur motorn, och sen kollar jag hur långt jag kan köra. Jag gissar att jag kan köra en sådär femton kilometer innan motorn skär ihop, men om jag stänger av bilen efter tretton kilometer, så har ju motorn inte tagit nån skada... Det finns ju en massa andra människor som brukar hälla ur oljan ur motorerna på sina bilar, och köra uppemot en femtio kilometer innan de stänger av sina bilar, och de säger ju alltid att det går så bra, så...”
Det här är en redogörelse för grunderna till mitt och Katarinas beslut att aldrig någonsin begränsa hennes lufttillförsel. Jag lägger mig faktiskt inte i hur enskilda läsare av den här dagboksinlägget bestämmer sig för att göra med sin egen utlevnad, men jag kan tycka att kunskap är bra! Beslut ska grundas på kunskap och inte på faktoider.
Jag ber om ursäkt om de medicinska förklaringarna varit alltför förenklade, och jag ber er ha tålamod med att jag inte är medicinskt kunnig.
För de som är intresserade att läsa vidare, kolla, till exempel:
http://www.epedominion.com/HealthSafty/breath.htm
Var snälla och notera, ÅTERIGEN!!!!
Om man vill ägna sig åt breathplay, jamen GÖR DET!! Det jag redogjort för är grunderna till beslut jag fattat som rör ENDAST Katarina och mig, och eventuella lekkamrater till oss.... |
Svenska
Norsk
Dansk
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
Italiano