Uttryck för "dum" dominant - myntat av Kinky_swede.
En person som kallar sig dominant men inte förstår att BDSM sker på bådas villkor och att det är en undergivens starka behov och gränser som avgör/(bestämmer ;o) ) om det är BDSM som utövas med denne eller förtryck och misshandel.
En person som heller ofta inte riktigt förstår att makten ges, inte bara tas.
Den dUminanta hävdar ofta envist i realiteten att ("äkta"/"riktiga"/"genuina") undergivna bara har ett behov, behovet att tillfredsställa sin Dom. En undergiven som säger ifrån när det går för långt, som kräver hänsyn eller visar behov (det som oftast anges vara "gränser") som inte den dUminanta gillar, möts ofta av fördömanden i form av att den "tjafsar" eller "gnäller". En sån undergiven kan också få höra att den stick i stäv med underkastelsens vilja att bli bestämd över - "vill bestämma", "har villkor" eller "har kravlista" - och alltså "inte alls är undergiven".
Hävdanden av undergivna gränser och behov som inte tillfredsställer den dUminanta, bestraffas förstås, vilket den dUminanta kallar för att "fostra" eller "slynträna" den undergivna.
(De intressantast ologiskt inkonsekventa (dumma) straffen (författaren har råkat på) härvidlag, utförs av undergruppen "den bortskämda småpojken" som höggradigt prestigefull som han är, kränks svårt när han upptäcks ha gjort fel (dUminantas "respekt för gränser" är ju att pressa på och (försöka) köra över, vilket förstås kan ge reaktioner från undergivna som pekar mot att den duminanta gör fel) - när han ju är bäst och alltid har rätt anser han (men jmfr narcissism), och därför skyller ifrån sig på, kasserar eller/och fryser ut denna _värdelösa_ undergivna (och hoppas ofta då också att den undergivna ska glömma efter en tid, för klargöranden och tydlig kommunikation i frågan skulle ju avslöja honom).
VARNING: Den undergivna som lider av tantalolagni och/eller idealismen att vilja komma till klarhet och tydlighet i struktur och samförstånd, och/eller som fastnar för dem som är "hard to get" eller besvärliga, eller/och triggas av enveten bestämdhet och/eller som är överdrivet förstående inför prestige och dess projiceringar: bör snarast möjligt definiera vad det rör sig om här, och ge upp att försöka lirka och resonera, för att inte bli tokig och ännu mer sårad och rätteligen kränkt: när den bortskämda småpojken är "ett kränkt offer" (vilket svårligen undviks om han avkrävs hänsyn) ser han nämligen som sin rätt att slå tillbaka hur ojusst som helst, lider han också av tantalolagni och/eller eftersom han är ologisk och inkonsekvent (dum), samt behöver slira undan fakta för att vara ofelbar, kan följderna bli gigantiska.
...Hur denne typ kan behålla en undergiven en längre tid är en gåta, men småpojkscharm och humor är ju trivsamt och roande och han kan ha en förmåga att slugt trigga undergivnas lusta och underkastelse på flera sätt; samt stark erotisk utstrålning - som förmodligen har bidragit till att göda hans självglorifiering. Och han är kanske ofta en mästare i att förvirra och förvanska verkligheten (ljuga typ) efter lång träning i att "styra sitt liv totalt - oberoende av oförutsedda omständigheter, slump och tur - och vara ofelbar och bäst".)
Ytterligare detaljer för förståelse av vissa dUminanta:
En dUminant kan vara (dumt) omedveten om sin dUmhet och föra ologiskt inkonsekventa (dumma) resonemang för att rättfärdiga sig och kunna hävda det denne ofta skryter om, nämligen hur god människokännare och hur lyhörd denne är och hur han då t ex - inte alls har behov av stoppord under sina lekar.
Påståendena om att den dUminanta dominerar lyhört med kunskap om den undergivna och med respekt för dennes gränser, faller dock - på den tidigare nämnda och viktiga utgångspunkten i dennes syn på dominans och undergivna; det _behövs ju inte_ någon avläsning av undergivna, och gränser finns ju inte, eftersom den dUminantas enda och ofelbara kunskap om dem finns och det är att undergivna bara vill tillfredsställa sin dominant, villkorslöst och utan att "egensinnigt bestämma" att de existerar i sig själva - dvs utom det som dUminanten bestämmer att de är.
Det kan hända att om den undergivna hävdar att den visst existerar utom det den dUminante bestämmer att den gör, och att den de facto har blivit respektlöst behandlad när den har eller blir det, så blir svaret att den undergivna alltså är okunnig om och inte har fattat vad BDSM är och vad den själv gillar - men den dUminanta har dominerat massor av undergivna (självklart inte för att han inte har kunnat behålla en undergiven utan tvingats byta) vilket erfarenhetsmässigt säger dUminanten att den undergivna som nu "inte fattar" att den har blivit respekterad visst har blivit det, måste den undergivna förstå!
Den undergivna som ändå påstår att den inte blir/har blivit avläst och respekterad och att det var fel av den dUminanta, kan få höra att den först borde ha tagit reda på vad BDSM är, och borde ha hållt sig till "vanilj-pojkar" och alltså får skylla sig själv - Och det vad än andra som utövar BDSM säger, för bara dUminanten vet vad "äkta" BDSM är, och ändå skulle den undergivna ha vetat det innan den dUminanta förklarade det - efter ..och den undergivna kommer veta att det är riktigt och bra för den bara den provar det mer i praktiken, men den undergivna ska inte prova med den dUminanta för denne är tydligen för tuff då, så den undergivna ska söka en velourdom... som då tydligen kan visa hur äkta dominans är bra fast det bara är den dUminanta som vet hur den fungerar på bara den dUminantas villkor och utan hänsyn till den undegivnas villkor: gränser och behov... och hur den undergivna uppskattar det - fast denne inte gör det - men det ska ju bevisas för denne att den visst gör det - fast då på annat sätt och med en annan som dominerar - eller hur var det nu?
(Tom kan en "lyhörd" dUminant hävda att han drog sig ur _innan_ han inte respekterade den undergivna - som om de inte alls haft en dUminanskontakt där han faktiskt dUminerade ..genom att inte lyssna och respektera och ta till sig kunskaper om ug, utan istället tom säga till att det var fel av den undergivna att delge sina reaktioner på dUminansen och skälla ut henne för att hon "tjafsade" när hon klart markerade att hennes gräns var nådd genom att dra sig ur sina ålägganden och relationen. Han kan hävda att vad mer kunde han ha gjort med en undergiven som tydligen - då fast han inte kan veta det för de har ju inte gjort nåt ihop, eller hur var det nu? - är för känslig som inte fattar att respekt inom BDSM inte är respekt för det är bara dominanta som ska tillfredsställas och undergivna GILLAR ju nedvärdering, att inte lyssnas på utan nyttjas hänsynslöst osv - så att de ska behandlas lyhört är ju bara en paradox!! - eller hur var det nu?)
Det finns kort sagt ingen hejd på hur många ursäkter och i orimlighet tvinnade resonemang en del dUminanta kan producera med sin illogik för att komma fram till sin egen ofelbarhet.
Av flera orsaker har alltså många dUminanta enligt sig själv, hela tiden en sannare bild av hur den undergivna är/har blivit respekterad än vad den undergivnas egen uppfattning säger och hur den dUminant än i realiteten inte har följt ingånget avtal (jmfr psykopat) pga sitt resonemang som den undergivna när det först presenterades misstog för att han verkligen skulle läsa av och hålla sig inom dennes gränser som han ursprungligen sa.
Så tag varning angående hur troskyldigt han lägger upp hur respektfull han är, och tro inte att han bara säger lite tokigt eller lekfullt ibland som när han svajar över i sanningen att undergivna bara är till för hans njutning och inga villkor får ha. |
Svenska
Norsk
Dansk
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
Italiano