Missuppfattningar om BDSM 6: "ett och annat om SSC" Borgen+ 99
Tillagd 20 nov 2005
av Fogden © 2000
Missuppfattningar om BDSM och deras orsaker
Safe, Sane and Consensual (SSC) är ett uttryck som hörs av och till som ett försök att definiera formen för BDSM. Uttrycket kommer som så mycket annat inom BDSM-världen ursprungligen från USA, och som så mycket annat från det stora landet i väster är det väldigt mycket yta och väldigt litet innehåll i det.
Vid första anblicken kan uttrycket verka helt självklart, att BDSM bör vara säker/ofarlig (safe), sansad/förnuftig (sane) och överrenskommen/i samförstånd (consensual). Och visst är det det för de allra flesta, men det är också just det som är problemet. Uttrycket är uppbyggt av tre vaga men positivt värdeladdade termer som alla kan omhulda men där oenighet om termernas mer exakta definition kommer som ett brev på posten när man börjar diskutera det.
Hur säkert eller ofarligt ska något vara för att klassas som "safe"? Ingenting är någonsin helt ofarligt, och vilka risker som kan tolereras varierar med person och situation. Att utsätta sig för risker på arbetsplatsen som medför behov av mer avancerad läkarvård någon gång per år accepteras av få, men att spela korpfotboll med samma skaderisk anses både acceptabelt och t.o.m. lovvärt. En arbetsmiljö som förkortar ens liv med flera år accepteras knappast heller, ändå röker tiotals procent av befolkningen med just den följden. Om någon spelar rysk roulett med en kula på fem kamrar i revolvern anses den nog mer eller mindre galen av de flesta, men samma människor hyllar en Mount Everest-bestigare som Göran Kropp som en hjälte, trots att risken att omkomma är likartad. Inom BDSM är riskerna även vid ovarsam lek av allt att döma mycket mindre än de ovan nämnda, så är då all BDSM "safe"? Eller är de andra aktiviteterna så "un-safe" att de borde fördömas eller förbjudas?
Och hur sansat eller förnuftigt ska något vara för att kunna klassas som "sane"? Är det OK att ägna sig åt "edge play" med brännmärkning, knivristning och blodspiskning? Eller att spöka ut sig i märkliga kläder och springa runt och piska upp folk inför en massa andra människor? Att utsätta sin partner för psykiska manipulationer som skulle få en utbildad psykiatriker att ställa sig och dunka huvudet i väggen? Eller att överhuvudtaget utsätta den människa man säger sig älska för en behandling som driver den till tårar och sammanbrottets rand?
Hur mycket överrenskommelser och samförstånd måste det finnas för att ett skeende ska kunna betraktas som "consensual"? Räcker det med ett grundläggande samförstånd om att t.ex. den ena parten bestämmer allt och gör vad den vill därför att båda parter vill ha det så? Eller måste varje knut, varje slag, varje nål förhandlas, accepteras och fästas på ett skriftligt kontrakt innan leken kan börja eller fortsätta?
Alla varianterna finns och ryms i mitt tycke inom BDSM, så länge de direkt inblandade är överens om vad de anser är acceptabelt när det gäller risker, galenskaper och styrning av spelet. Men det finns också människor som brister så i omdöme och respekt för andra att de tror att de har mandat och kompetens att tvinga på andra sin egen tolkning av vad som kan klassas som "safe, sane and consensual". Det verkar dessutom ofta vara dessa människor som helst använder och tjatar om uttrycket ifråga, vilket egentligen är ganska logiskt då de uppenbarligen brister så i omdöme och respekt att innebörden inte är så självklar för dem att de klarar sig utan en sådan klyscha. "Tomma tunnor skramlar mest" som man brukar säga. Tyvärr är det då också så att inga klatschiga klyschor i världen kan förhindra den sortens omdömeslösa och hänsynslösa personer att vara olyckor som bara går omkring och väntar på att hända. Att så inte sker oftare beror nog snarare på att marginalerna inom BDSM är så pass breda som de är fram till allvarliga incidenter än att dessa personers mantra-rabblande har någon effekt.
Jag är övertygad om att vilken aktivitet som helst, sexuell eller annan, BDSM eller "vanilj" som utövas mellan två människor som älskar eller åtminstone bryr sig om och respekterar varandra, och som inte är i total avsaknad av sunt förnuft, regleras mycket bättre till bådas tillfredsställelse av det naturliga samspel som uppstår i en sådan relation än av alla klatschiga klyschor i världen, hur välmenta de sistnämnda än må vara. Och omvänt, finns inte den omtanken, respekten och förnuftet där så är samma klyschor ändå i praktiken totalt meningslösa för de inblandade, hur fina de än låter i teorin och deras munnar.
|
Svenska
Norsk
Dansk
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
Italiano